Redan på håll ser Annika att något är fel. En segelbåt driver i vattnet framför sjöräddningsbåten på Möjafjärden. Mörka moln har hopat sig på himlen och det har varnats för åska. Allt är tyst. Oroväckande tyst.

Det är 34-åriga Annika Linders första säsong som frivillig på Sjöräddningsstationen i Stavsnäs på Värmdö. Till vardags är hon redigerare på en kvällstidning, men eftersom hon nyligen flytt en jobbig relation och flyttat in i sin mormors gästhus i skärgården över sommaren, har hon också bestämt sig för att gå i sin morfars fotspår. Morfar Axel som gick bort i en olycka för flera år sedan var en välkänd profil ute på öarna. Han var en erfaren sjöräddare och det är hans gamle parhäst, Gunnar, som nu är stationschef och Annikas stora trygghet.

Men det här arbetspasset är det Nadia som är Annikas kollega. De har bara varit på några få uppdrag tillsammans tidigare. Hon är en vältränad sjukgymnast, tjugo år äldre än Annika, och lika erfaren som Gunnar. Men hon är också väldigt sluten. Annika vet nästan ingenting om henne.

Annika går fram till fören för att kunna ta sig ombord på den drivande segelbåten. Pulsen dånar när hon klättrat över relingen med kommunikationsradion fastsatt i flytvästen. Ingen vet vad eller vem som kan dölja sig i segelbåtens inre.

När Annika kliver ner i sittbrunnen är den tom. Allt ser ut som det borde. Men så noterar hon en mörk fläck. ”Nadia, det ser ut som blod”, säger hon i radion. ”Okej, jag ringer polisen”, svarar Nadia. ”Var försiktig.”
Fem dagar tidigare ställer Joanna ner sin väska på bryggan i Stavsnäs och spejar ut mot vattnet. På håll ser hon barndomens segelbåt närma sig. Han ser så självklar ut, hennes bror Zack, där han står och vinkar med yviga rörelser. Hans blonda hår tycks ha blekts ytterligare i solen. Lintott och Sotlugg, så brukade mamma kalla dem när de var små.

Det är på grund av mamma de ska återförenas. De ska reda ut dödsboet efter branden där hon omkom för närmare tre år sedan. Den brand där Joanna även förlorade sin lilla dotter. Tyngd av sorg har hon isolerat sig från allt och alla – tills nu. Det är Zack som lockat ut henne till skärgården och båtlivet de båda alltid älskat. Kanske kan de hitta tillbaka till den nära syskonrelation som en gång fanns?

Men lika hastigt som vinden kan vända, åskan nalkas eller dimman tätna bland kobbar och skär, lika bedräglig tycks sommaridyllens semesterloja yta vara. För där under hotar ett bottenlöst mörker. Ett mörker som leder till ond bråd död …