Karin Boye (1900–1941) är en av den svenska modernismens mest centrala författare, vars diktning rör sig mellan det individuella och det samhälleligt visionära. I hennes diktsamling Härdarna från 1927 skildras en tid av ideologisk rörelse och inre omdaning – och svaret blir poesi som bränner, prövar, bär. Titeln är mångtydig: härdar som platser där eld brinner, men också där något härdas, genom prövning och inre hetta, inom oss.