Paris, 1939. Éliane rör sig försiktigt på trottoaren på väg till Louvren. Svarta och röda svastikor hänger tungt längs byggnadernas fasader. Väl framme sjunker hon ned på en stol och vilar pannan mot handen. En kraftsamling innan dagens arbetspass drar igång. Då hör hon plötsligt det taktfasta trampet av militärkängor mot marmorgolven och kort därefter står en tysk soldat med ett gevär riktat mot hennes ansikte.

”Adolf Hitler har förklarat krig mot civilisationen.” I skuggan av det fasansfulla kriget pågår ett annat krig. Ett kulturkrig där ovärderlig konst hålls som gisslan i ett maktspel på hög nivå.

Nazisterna utgår från att Éliane inte förstår tyska. De har fel. De tror att hon inte begriper att de systematiskt stjäl Frankrikes nationalskatter. De begriper heller inte att hon i själva verket är en del av motståndsrörelsen. Men hur långt är hon villig att gå i konstens namn? Är hon beredd att riskera människors liv?

Saint-Jean-Cap-Ferrat, 2015. Remy kliver upp ur sängen och drar för gardinerna. Hur kan världen fortsätta skimra när allting känns så mörkt? Det har snart gått två år sedan hon förlorade sin man och dotter i en fruktansvärd bilolycka och saknaden är fortfarande lamslående.

Nu har hon tagit sin tillflykt till ett hus på Rivieran. Det hus hon under gåtfulla omständigheter har ärvt av sina biologiska föräldrar. De som hon aldrig har träffat.

När hon en dag i huset kommer över en katalog med konst som stals under andra världskriget skakas hennes liv om i grunden. Igen. I katalogen ser hon ett konstverk hon känner igen från sitt barndomshem. Den andra gåvan hennes föräldrar lämnade efter sig. Vad gör tavlan i katalogen? Varför har hon ärvt den? Och vilka var hennes föräldrar egentligen? Remy måste finna svar. Oavsett hur plågsam sanningen må vara …