Vi var vänner

”Skärp dig”, säger Anna högt till sig själv. ”En helg klarar du.” I fyrtio år har hon hållit sig borta härifrån, men nu när hennes mor gått bort tvingas Anna återvända till sitt föräldrahem för att städa ur det inför en försäljning. Minnena sköljer över henne och känslor av skuld och skam blandas med ljusa minnen. Hennes älskade pappa, alltid så snäll och hjälpsam. Hennes storebror Isak, skolans snygging som alla tjejer ville ha och så mamma, som alltid letade efter något att anmärka på.

I sitt gamla flickrum hittar Anna ett tummat fotografi taget med Isaks polaroidkamera. Ibland hade hon lånat den utan att fråga om lov och han blev alltid lika arg. På bilden sitter Anna bredvid sin bästa vän Beatrice, med sitt långa röda hårsvall. De hade varit oskiljaktiga. Polaroidbilden får henne också att minnas en annan bild, en som hon tog i smyg när hon hörde att det var något förbjudet som pågick nere i familjens gillestuga … Skammen tränger upp igen, men ännu känner hon inte till vidden av konsekvenserna som den där bilden har lett till ...

Strax efter den hemska händelsen, när Sussie drunknade i sjön och de var på väg att ta studenten, hade Anna bestämt sig för att flytta långt bort och aldrig mer tänka på Beatrice. Eller Sussie. Beatrice och Anna hade haft så olika vittnesmål av vad som hänt att polisen undrade om de hade varit på samma plats. Ingen av dem ville avslöja hela sanningen, men av olika skäl.

Beatrice bor kvar på orten, och efter alla år korsas nu deras vägar igen. Är det bra att de får en chans att rensa luften eller är det bättre att inte riva upp gamla sår? När Isak dyker upp, har han något att berätta för Anna som gör det svårt för henne att behålla sin samlade fasad. Och han är inte den enda som har hemligheter …