Nattavaara

Klockan är halv elva på förmiddagen den sjunde maj år 11 EB- efter befrielsen, Nordmarks tideräkning, när Erik gör den fasansfulla upptäckten av sina döda föräldrar och inser att han numera måste klara sig själv och även ta hand om sin 9-åriga lillasyster Sofia. Han är sexton år gammal och förstår att det är dags att bli vuxen i en värld som förändrats efter alla pandemier. Men de kan klara det, ved har de, mat kan han skaffa, fadern har lärt honom allt om bytesystemet i trakten. Bara byrådet låter dem behålla huset. Men grannarnas fruktan för en ny epidemi tvingar snart Erik och Sofia på en farofylld vandring mot Kiruna där jarlen finns, den ende som kan hjälpa dem att få tillbaka gården ...

Det är maj månad och nollgradigt ute, torparen Marja svär rätt in i vedspisen. Förr hade de haft elektricitet och element, men nu kämpade hon för att få fyr på den sura veden som Mårten hämtat. Magen värker av hunger.

Efter pandemierna hade allt förändrats, det var då Mårten hade rustat upp släktstugan i Strittjomvare uppe i norr och de hade flyttat dit och blivit självförsörjande, de odlade bondbönor, kålrötter, gråärter, potatis, lök, lite örter. Korn bytte de till sig. Höns hade de också. Men maten räckte aldrig trots att de odlade mer än de kunde och hann. Så en dag kom det larver och insekter och hagel och den förbannade torkan, de fick springa med vatten från sjön upp till odlingen hela tiden. Sedan kom svartregnet och allting vissnade …

Var är Mårten? Det är fyra dagar sedan han gav sig av till marknaden med tre dussin ägg. Han borde vara tillbaka nu …  Det är då Marja hör ljudet av flera röster utanför stugan. Ett gäng unga vilsna och hungriga stråtrövare tar henne till fånga. Hennes enda chans att överleva är att bli en av dem. Men samtidigt måste hon hitta Mårten, vad det än kostar …