Sjöjungfrun

Det är en varm, skön sommarsöndag och dags för frukost. Kriminalpolisen Charlotte von Klint slår sig ner vid uteplatsen hon skapat under våren. Hon trivs verkligen här! Större delen av semestern har hon och Ola, som också är polis, tillbringat tillsammans med Charlottes 18-åriga dotter Anja nere vid bryggan mot älven. Efter huset i Falsterbo är hemmet här på Ön den bästa investeringen Charlotte gjort.

I samma ögonblick som Ola ger sig i väg för att löpträna ringer Charlottes mobil. Det är Per, hennes chef och kollega. Vi har precis fått in ett larm. En kvinna har hittats mördad nere vid kajen, under Tegsbron, säger han och Charlotte inser att de lata sommardagarna nu är över.

Per är just på väg att dra på sig plasthandskar när Charlotte svänger in på området med sin Porsche Cayenne. Han är glad att det är en nästan ljudlös elbil så att hennes extravaganta stil inte drar blickarna till sig. Tillsammans går de innanför avspärrningen där de får veta att offret är en kvinna i femtioårsåldern med tortyrliknande skador och att det rör sig om ett mord.

När mordoffret hittades hölls benen ihop av byxornas tyg och strömmen i älven fick henne att guppa med håret flytande ut runt huvudet – på håll såg hon ut som en simmande sjöjungfru. Men den döda kvinnokroppen i liksäcken framför Per och Charlotte är allt annat än sagoaktig. Någon verkar ha dragit ut alla kvinnans tänder …

Samtidigt med mordutredningen försöker Umeå-polisen lösa en lång rad ungdomsrån som på senare tid drabbat staden. Och i samma veva börjar en skolkurator misstänka att hans hustru på nytt börjat ge sig in i nazi-kretsar. Han bestämmer sig för att följa efter henne i hemlighet.
Så upptäcker polisen att Sjöjungfrun bara är ett i en lång rad mordoffer som fått sina tänder utdragna. Finns det en seriemördare i Umeå?