Snöstorm

Snön virvlar över det frusna landskapet. Tåget från Stockholm till Malmö åker allt långsammare och till slut stannar det helt med ett gnällande ljud. Tomas tittar upp från sin dator och försöker avgöra hur långt de kommit. Vilken var den senaste stationen? Kan det ha varit Mjölby?
Tomas är en förutseende person. Han inser att det kommer bli ett långvarigt stopp och beger sig till restaurangvagnen för att hamstra. Han är nöjd med att han förstått det före alla andra. För han vet att det snart kommer att bli rusning efter allt ät- och drickbart i det utkylda tåget. Och att han inte är bra på att trängas och ta för sig. Det har han aldrig varit.
Det är inte förrän när Tomas är på väg tillbaka som det händer. Han har bara en vagn kvar när hans ärm plötsligt hakar i. Han stannar och vänder på huvudet, men ärmen sitter inte fast, men i sätet intill honom, där det tar emot, sitter någon med ett stor leende och rycker i hans kläder. Det här med att tro att man har rätt att röra vid främlingar … hinner han tänka innan han ser vem det är. Tomas, säger hon. Livli, svarar han och minnena sköljer över honom.
Tomas och Livli är inte unga längre, som de var när de träffades som studenter för över tjugo år sedan. Då när de ohjälpligt drogs in i varandras tilltrasslade liv …