Skuggan av ett år

Skärp dig, Lila, uppmanar hon sig själv. Tårarna bränner bakom solglasögonen. Hon har just hindrat sig själv från att göra någonting oförlåtligt. Att stjäla en annan kvinnas baby från en barnvagn i parken. Hjärtat bultar hårt hela vägen hem och när hon går in genom grinden upptäcker hon en främmande man utanför ytterdörren. När hon vänder sig om ser hon att det är en budkille. Expressbrev, säger han. Det ska kvitteras.

I hallen lägger hon det gräddvita kuvertet överst i en hög på byrån, en hög som givetvis tippar över och faller till golvet. Lila får lust att låta allt ligga för att det ska vara det första hennes man Tom ser när han kliver in genom dörren på kvällen. Men så plockar hon upp allt igen och det är då hon känner någonting tungt flytta sig inne i kuvertet. Förbryllad tar hon försändelsen med sig upp på övervåningen. Hon tänker ta ett hett bad och medan karet fylls tar hon två av sina starka tabletter och öppnar brevet – då faller en silverblank nyckel ut i handflatan. Så vecklar hon upp brevarken och börjar läsa.

När Tom kommer hem berättar hon om brevet och dess minst sagt omtumlande och märkliga innehåll. En anonym person har via en advokatbyrå skänkt henne ett stycke mark och ett gammalt hus någonstans i Peak District. Men inte ens detta klarar hon och Tom av att prata om utan att det gnisslar mellan dem. Det är som om de  inte längre kan hantera sitt äktenskap – inte sedan den där fruktansvärda dagen då Lila råkade ut för en fallolycka och de förlorade sin baby. Den dagen Lila inte har något som helst minne av …

Trots att Lila inte är återställd, varken fysiskt eller psykiskt, beslutar hon sig, mot Toms vilja, för att åka till den ärvda stugan. Bara åsynen av det ensligt belägna huset invid sjön får Lilas axlar att sjunka. På något vis känns det som om hon hittat hem här i det vackra hedlandskapet. Men samtidigt kan hon inte skaka av sig känslan av att någonting underligt har ägt rum här. Varför har de som tidigare bott här lämnat kvar så många av sina ägodelar? Och varför finns det ett kulhål i en av de gamla träbalkarna?