En roman om saker som börjar och tar slut
Berätta om boken Jungfrustigen.
Det här är en kärleksroman mellan Richard och Paula, två personer i kulturbranschen i Helsingfors. De träffas på en förlagsfest och sen går det som det kan gå – Richard är gift och hans liv sätts ur balans.
Jungfrustigen handlar till stor del om det ständigt aktuella ämnet nya familjekonstellationer, bonusföräldrar och bonusbarn. Är detta något du har erfarenhet av själv?
Det här är delvis en autofiktiv bok som bygger på egna erfarenheter. Jag tänkte när jag skrev att jag inte läst så många svenska romaner om det här temat.
Vad önskar du att man som läsare tar med sig efter att man läst boken?
Jag tror att läsare kan ta med sig lite olika saker, beroende på var i livet de befinner sig. Det verkar som att många har läst på väldigt olika sätt. Personligen blev jag glad när en manlig läsare, som varit i en liknande situation, skrev att önskade att han läst den här boken då.
Du har skrivit både poesi, noveller, romaner samt redaktionella texter och reportage. Är det någon skillnad i hur du arbetar med de olika texterna och genrerna?
Det är absolut en stor skillnad. Romaner skrivs mycket mera på intuition – jag har sällan en färdig, planerad struktur. Därför tar det också så länge. Och som författare måste man våga vara fri i tanken, om man vill att det ska bli något som inte känns som ett reportage.
Vad är roligast att skriva?
Det brukar vara roligt att skriva dialog.
Vad gör du helst när du inte skriver?
Jag simmar väldigt gärna. Det kan bli svårt i vår, när simhallarna stängt. Så nu längtar jag efter sommaren. Jag är ingen vinterbadare.
Slutligen: har du något riktigt bra boktips att dela med dig av till våra medlemmar?
Den finlandssvenska författaren Malin Kiveläs roman ”Hjärtat” är väldigt bra. Jag läste om ”Den allvarliga leken” när jag skrev min roman – den finns i en fin pocket – och slogs av hur modern den kändes! Så om man inte läst den, så tycker jag att man ska göra det.
Tack Philip!
