Vad dina ögon såg : Berättelsen om hur Ester och Leon överlevde

Journalisten Snezana Bozinovska är på väg hem efter jobbet med tåg. Bakom henne sitter en äldre man. Han berättar för en annan passagerare att han nyss föreläst om sitt liv för gymnasieelever. Jag överlevde Treblinka, säger han.

Snezana och mannen går av på samma ställe. Hon har bott i det här lilla samhället i tretton år, men har aldrig sett honom förut. Allt hon lyckats snappa upp på tågresan är att han heter Leon.

Och Leons berättelse på tåget väcker en nyfikenhet hos Snezana. Kanske eftersom hon själv är barn till invandrade föräldrar som kom till Sverige på 70-talet för att arbeta i Borås textilindustri. Flera händelser och minnen bildar ledtrådar och får henne att ta kontakt med ett barnbarn till Leon.

Snart sitter Snezana i Ester och Leon Rytz vardagsrum och lyssnar till Leons fasansfulla berättelse. Till att börja med är det bara han som berättar. Ester klarar inte av att ens lyssna, än mindre själv säga något. Men många möten senare börjar även hon förmedla lika hemska upplevelser.

Ester och Leon Rytz var bara barn när de tvingades till några av de mest ökända koncentrationslägren under andra världskriget, som Treblinka, Auschwitz och Bergen-Belsen. De miste allt: sina familjer, sitt land, sin ungdom. Men mot alla odds lyckades de överleva avrättningar, slavarbete, sjukdomar, svår svält och till och med dödsmarschen från lägret.

Båda kom till Sverige som flyktingar, svårt präglade av sina upplevelser och båda fick så småningom arbete inom textilindustrin i Borås.

Och en dag, när Leon cyklat in till stadens hjärta – Stora torget – ser han Ester och blir blixtförälskad. Utan att veta att hon bär på samma slags trauma som han själv. Två polskjudiska ungdomar förenas, fast beslutna att skapa sig ett nytt liv tillsammans. Att gå vidare och leva – inte bara överleva …