Det långa vita molnets land

London, 1852. Guvernanten Helen Davenport kan inte låta bli att låta blicken snudda vid annonsen i församlingsbladet medan hennes båda elever, den duktige 16-åringen George Greenwood och hans bror, den hopplöse 11-åringen William, är fördjupade i en grammatikövning. När hon blir avbruten i sina drömmerier smyger hon ner församlingsbladet i fickan och glömmer bort det.

Men redan samma kväll blir hon påmind av mrs Greenwood. ”Mycket värre än den så kallade kvinnobristen i kolonierna tycks problemet med tjänstefolk vara", förklarar hon under middagen. ”Vi debatterade det utförligt i barnhemskommittén i dag.”

Redan som 12-åring tvingades Helen, som var äldsta dottern till en präst, sköta hushållet och uppfostra sina yngre syskon när deras mor gick bort. Därför har hon vare sig haft tid eller råd att söka sig en make. Hennes guvernantlön går till brödernas studier. Men kanske kan hon få både en make och ett liv på egna villkor i den nya unga nationen Nya Zeeland? Genom St. Clemens församling i London förmedlas kontakten och snart har Helen fått svar från en ytterst välformulerad mr O’Keefe …

Samtidigt tar den 17-åriga, adliga skönheten Gwyn Silkham i Wales emot ett okonventionellt frieri när hennes far, lord Silkham, besöks av en fårbaron från Nya Zeeland. Den välskräddade Gerald Warden har kommit för att köpa får, hästar och hundar men inser snart att han kan få med sig något annat minst lika värdefullt. En ung hustru till sin son. Och därmed en efterlängtad arvinge.

Snart möts Helen och Gwyneria på skeppet Dublin som ska föra dem till deras blivande makar och mot okända öden i främmande land. Och under Helens beskydd reser även sex utfattiga barnhemsbarn som vid ankomsten ska fördelas som tjänsteflickor bland de nybyggarfamiljer som anmält intresse …