Det skyddande regnet

Hongkong, 1953. Tjugoettåriga Joy har redan hunnit svepa ett stort antal skära drinkar när ceremonin börjar. Det är den 2 juni och stadens britter har samlats för att fira att prinsessan Elizabeth kröns till Englands drottning. Joys bästa väninna står omsvärmad av vita uniformer, men Joy är alldeles för lång för att någon av marinofficerarna ska intressera sig för henne. Hon vinglar till i sina höga klackar och känner att rummet snurrar. ”Herregud, jag behöver visst lite friskt luft”, tänker hon. Men inser i nästa stund att hon måste ha sagt orden högt eftersom någon plötsligt tar tag under hennes arm och mumlar: ”Då ska vi se till att ni får det”. Till sin förvåning finner Joy att hon måste lyfta blicken för att se på mannen vid sin sida. I den stunden anar hon inte att hon just mött sitt livs kärlek.

Irland, 1997. Det första Selene slås av är hur stort Kilcarrion House är. En gång i tiden måste det ha varit imponerande, men nu flagnar färgen från de höga georgianska fönstren. Hennes mormor, som verkat avig och stel ända sedan hon öppnade dörren, leder Selene uppför en mörk trätrappa. Lukten av brasved, bonvax och mögel svävar i luften, och Selene längtar redan hem. Hon är beredd att förlåta sin mamma Kate, om hon bara kommer och räddar sin dotter. Men Kate är kvar i London och försöker reda upp en trasslig kärleksrelation. Selene tittar ut genom fönstret och ser en man som leder en häst förbi stallet. Hästarna är mormor Joys stora passion, och hon såg både förvånad och irriterad ut när Selene förklarade att hon inte rider. Det enda som känns mysigt är de två bruna labradorerna som är betydligt mer kärleksfulla och entusiastiska än mormodern. Selene suckar. Ännu vet hon inte att hon snart kommer älska Kilcarrion House – och få ta del av väl bevarade familjehemligheter …