Karius och Baktus
Kartonnage
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Läs sagan om de små tandtrollen!
Det var en gång en pojke som hette Jan. Jan hade en massa tänder som han sällan borstade. Därför passade hans mun särskilt bra för de små tandtrollen Karius och Baktus. De kände sig alldeles trygga långt borta från alla tandborstar, och Jan åt massor av godis som trollen levde gott på. Men trots denna harmoniska tillvaro, eller kanske just på grund av den, beslöt sig Karius och Baktus för att bygga ut. Baktus ville inte bo i den mörka kindtanden längre, han längtar efter en ljus balkong i en hörntand i överkäken istället ... Författarens avsikt var nog att få barn att vara rädda om sina tänder, men de flesta av oss tycker mest synd om de stackars tandtrollen som byggt så fina hus och sedan blir så grymt bortspolade från sina hem. Hur som helst blev det en oförglömlig barnboksklassiker!
Thorbjörn Egner
Thorbjörn Egner föddes den 12 december 1912 i Oslo (som då hette Oslo Kristiania) och han bodde i Norge fram till sin död 1990. Thorbjörn Egner var barnboksförfattare och grafiker. Han är mest känd för de klassiska barnböckerna Klas Klättermus, Folk och rövare i Kamomilla stad och Karius och Baktus. Han utbildade sig till illustratör vid Statens kunst- og håndverkskole i Oslo strax före första världskriget. Och var under en period verksam som reklamtecknare och dekoratör. Efter kriget flyttade Thorbjörn Egner till Danmark för att studera konst. Han fick här ett brinnande intresse för teater som förde honom till Norges radio 1946, där han verkade som programledare och producent i barnradion.
Läs sagan om de små tandtrollen!
Det var en gång en pojke som hette Jan. Jan hade en massa tänder som han sällan borstade. Därför passade hans mun särskilt bra för de små tandtrollen Karius och Baktus. De kände sig alldeles trygga långt borta från alla tandborstar, och Jan åt massor av godis som trollen levde gott på. Men trots denna harmoniska tillvaro, eller kanske just på grund av den, beslöt sig Karius och Baktus för att bygga ut. Baktus ville inte bo i den mörka kindtanden längre, han längtar efter en ljus balkong i en hörntand i överkäken istället ... Författarens avsikt var nog att få barn att vara rädda om sina tänder, men de flesta av oss tycker mest synd om de stackars tandtrollen som byggt så fina hus och sedan blir så grymt bortspolade från sina hem. Hur som helst blev det en oförglömlig barnboksklassiker!