Vår egen lilla hemlighet

Kriminalinspektör Petra Wilander masserar tinningarna för att bli av med huvudvärken. Klockan närmar sig nio på kvällen och egentligen vill hon gå hem, men hon beslutar sig för att göra ett ryck med semesterplaneringen. Hon vet att Christer Berglund och de andra kollegorna vid Hagforspolisen väntar på besked om sina lediga veckor.

Men istället för schemaläggning dras tankarna till den senaste tidens kvinnoöverfall som satt skräck i hela Hagfors. Offren har varit i olika åldrar. Den yngsta nitton och den äldsta femtioett. För att skärpa tankeförmågan går Petra och hämtar en kopp kaffe. Då ringer det. Inte ett överfall till nu, tänker hon och svarar. Vi har fått in ett larm om en försvunnen kvinna. Hon har inte synts till sedan i eftermiddags. Anna-Karin Ehn heter hon. Jobbar på socialen. Maken där hemma är orolig. Och med tanke på det som hänt på senaste tiden kan man ju förstå honom …

Petra bestämmer sig för att omedelbart åka hem till Torsten, som den försvunna Anna-Karins make heter. På vägen dit plockar hon upp Christer Berglund. Både Petra och Christer har jobbat tillsammans med socialsekreteraren Anna-Karin i samband med svåra omhändertaganden av barn. De vet att hon inte är en person som skulle utsätta sig själv för fara. Hon är en klippa.

Petra gasar på längs landsvägen för att snabbt komma till Åsmyren där familjen Ehn bor – en knapp mil utanför Hagfors. En bit från vägen ligger trävillan med snickarglädje och glasveranda. Ett idylliskt hem, egentligen en gård mer än en villa, som ligger intill en liknande fastighet. När de svänger in på gårdsplanen öppnas dörren och en reslig man blir synlig i ytterlampans sken.

Journalisten Magdalena Hansson viker tvätt på soffbordet. Ikväll hade hon velat prata med sin sambo Peter om något som skaver inom henne, nämligen lille Mario. Men Magdalena och Peter ses nästan aldrig. Han, som är pappaledig med deras lilla dotter, sticker iväg och jobbar extra nästan varje kväll när hon kommit hem från sitt deltidsjobb på Värmlandsbladet.

Mario är klasskompis till Magdalenas son Nils. Och för en tid sedan upptäckte Magdalena blåmärken över hela ryggen på den lille killen. Trots att Mario med skräck i rösten viskade att ingen får veta, har Magdalena gjort en orosanmälan till socialen. Nu undrar hon om hon gjort rätt. Kanske blir allt bara värre? Tänk om de skickar Mario och hans syskon till olika fosterhem? Hon lovar sig själv att kontakta socialens Anna-Karin Ehn redan dagen därpå.

Men Anna- Karin går inte att nå. Och snart förstår Magdalena varför.  Via konkurrenttidningens hemsida får hon veta att Anna-Karin Ehn är spårlöst försvunnen. Kan försvinnandet ha någonting med Magdalenas anmälan att göra? Eller finns det fler än Marios familj som kan vilja en socialarbetare illa? När Magdalena på egen hand börjar gräva i fallet anar hon inte att hon själv snart kommer att sväva i livsfara.

Trots att hennes kropp vägrar fungera som den ska tar Petra Wilander på sig ansvaret för utredningen av Anna-Karin Ehns försvinnande.  Är Anna-Karin hotad i sin egenskap av socialarbetare? Kanske är det samma person som överfallit de andra Hagforskvinnorna som den här gången gått ännu längre och fört bort sitt offer? Eller har hon några fiender i sin närmaste krets? Grannsämjan ute i Åsmyren tycks inte heller vara den bästa …

Så ringer plötsligt Torsten Ehn och berättar att han hittat sin hustrus bil, övergiven på en skogsväg, fylld med mörka spår av blod …